Innan hon gifte sig och blev mjölnerska i slottsmöllan var Kerstin Knutsdotter kammarpiga hos fru Edela på Vegeholm. Hur nära hon kom slottsfrun under denna tid är svårt att veta, men av allt att döma behöll kvinnorna kontakten även efter Kerstins giftermål. Då och då kom Kerstin till slottet med lite soppa som hon kokat på höna eller ål eller med en god pastej som hon tillrett. Innebörden av dessa små gåvor är oklar för oss som nästan 350 år senare synar dokumenten. Kanske väckte det samtidens förvåning och avund att slottsfrun var så gemen att hon åt av sin gamla pigas medhavda matvaror? Ett är säkert: Kerstins besök på slottet med soppa och pastej kom att tillmätas en ödesdiger betydelse i den process om trolldomsdåden på Vegeholm som inleddes på nyåret 1654. Detta lilla trolldomsdrama om mjölnerskan som tillgrep trolldom som vapen i sin kamp mot en mäktig och vredgad herreman är ingen skröna, utan en väl dokumenterad, autentisk historia, där några 1600-talsmänniskor kommer oss ovanligt nära. Deras förståelse av sin värld och sin tid, så som den otydligt skymtar i källorna, ställs därvid i ett spänningsfyllt förhållande till vår egen moderna mentalitet.