Folkmordet i Rwanda 1994 skördade 950 000 offer. På tre månader. Barn, kvinnor och män från tutsibefolkningen höggs skoningslöst ner med machete eller brändes inne i regelrätta massakrer, pådrivna av hutustyret. I Lejonmyran skildrar Lars Arrhenius, som tillbringade sin barndom i Rwanda och Burundi, folkmordet inifrån med hjälp av två kvinnoöden: Tzia, hans älskade barnflicka som mördades tillsammans med sin familj, och Christine, vännen från barndomen, som överlevde dödandet och var med och byggde upp det civila Rwanda igen.