Första boken av Platons ”Skrifter” i ny översättning från det grekiska originalet av Jan Stolpe. Bok 1 innehåller åtta av de klassiska texterna. I ”Sokrates försvarstal” ger Platon ett porträtt av sin vördade läromästare när han står inför rätta, anklagad för att ha vilsefört ungdomen och infört nya gudar. I ”Kriton” förklarar Sokrates varför han inte vill rymma ur fängelset och undkomma sin dödsdom. ”Euthyfron”, ”Laches” och ”Den mindre Hippias” är tre korta dialoger där Platon låter Sokrates använda samtalsformen för att påvisa begreppsoreda och ogenomtänkta ståndpunkter. Temat i ”Gästabudet” är kärleken, i ”Faidon” själens odödlighet. ”Gorgias” är en av Platons allra fränaste skrifter, där han går till angrepp mot ytlig talekonst och mot den cyniska maktfilosofi som han anser ligga till grund för politiken i hemstaden Athen. Jan Stolpes översättning av Platon planeras utkomma i sex böcker och skall omfatta alla skrifter som går under Platons namn, även de mindre kända och oäkta skrifterna. Översättningarna är försedda med förklarande noter. Sokrates försvarstal, Kriton, Euthyfron, Laches, Den mindre Hippias, Gästabudet, Faidon, Gorgias I Jan Stolpes lovordade översättning kommer nu Platons Skrifter: Bok 1 i storpocket. Det finns få texter som har haft lika stort inflytande över det västerländska tänkandet. I den här volymen förekommer bland annat Sokrates försvarstal, där Platon återger sin läromästares argument för sitt liv efter att denne dömts till döden. Även Sokrates sista tid i fängelset gestaltas, men det är inte bara hans bittra öde som finns här. I Gästabudet hålls tal till kärleken.

Den andra boken av planerade sex med Platons samlade skrifter i ny översättning från det grekiska originalet av Jan Stolpe. Bok 2 innehåller nio olika dialoger, varav flera hör till Platons mest berömda och lästa. I Menon hävdar Sokrates att själen är odödlig och att även en okunnig slav äger insikter som han kan återerinra sig. I Protagoras diskuterar Sokrates begreppet dygd. Lysis och Charmides avhandlar vänskap och besinning, i Ion diskuterar man diktkonsten, Euthydemos är en drift med allsköns debattknep och intellektuella förförarkonster, och i Menexenos gör Sokrates en mördande parodi på ett patriotiskt standardtal. Faidros innehåller oförglömligt visionära bilder av kärleken, och Kratylos, som inte funnits på svenska på nära hundra år, är en halsbrytande diskussion om språket och orden. Förord, noter och litteraturhänvisningar av Jan Stolpe.