VINTERN 1949. Theodor W. Adorno återvänder från USA till det sönderbombade Frankfurt och den brådmogna 16-åringen Susan Sontag besöker Thomas Mann i Los Angeles. Michel Foucault, excentrisk student vid École normale supérieure, försöker begå självmord och den krigsskadade Paul Feyerabend återvänder till Wien och träffar Karl Popper. I "Samtidsandar" väver Wolfram Eilenberger samman dessa fyra tänkares liv och verk. De utgjorde ingen grupp eller skola, men ändå kommunicerar deras författarskap med varandra. De personifierade alla ett liv i upplysningens anda och försökte, med Kants berömda uttryck, finna vägar ut ur en »självförvållad omyndighet». Var och en bedrev, på sitt sätt, filosofi som en kritisk granskning av samtiden. "Samtidsandar" är Eilenbergers tredje bok om tänkare i olika tidsskeden. På samma sätt som i de lovordade föregångarna, "Trollkarlarnas tid. Filosofins stora årtionde 1919–1929" och "Frihetens lågor. Filosofins räddning i en mörk tid 1933–1943", skapar Eilenberger här ett idéhistoriskt panorama genom gripande porträtt av en överraskande konstellation av tänkare.