Hjältinnan Zelda är en idealistisk, bloggande åttiotalistsnärta som med dubbelmoral och ihåliga argument slåss mot de patriarkala väderkvarnarna. Zelda snyltar på kompisen Tova och bråkar med sin av- och på-pojkvän Sigge, som egentligen är alldeles för heteronormativ för hennes smak. Hon reser till Frankrike och Mexiko för att skriva den stora generationsromanen, men väl där hemfaller hon istället åt starka drycker och den lokala manliga fägringen. Zelda drar till skogs för att leva exovänligt, stillsamt och finna primalkvinnan inom sig själv, men spelar istället in youtube-klipp om hur man tillverkar kaveldunstamponger.

Efter att ha blivit dumpad börjar Zelda på konstskola för att förverkliga sig själv och rädda världen med sin konst. Men istället för studier hänger hon sig snart åt vilda rödvinsfester, hunkiga krokimodeller och ändlösa debatter om könsroller och kreativitet. Med dubbelmoral och ihåliga argument försöker hon slå omkull de patriarkala väderkvarnarna. Hon hittar nya kärlekar, men drabbar också samman med sin påtända performance-artist till expojkvän. När livet på konstskolan till slut blir för kaotiskt flyr Zelda till Asien för att hitta sig själv. När Nirvana trots allt aldrig infinner sig konfronteras Zelda med den bistra verkligheten och sitt eget fåfängliga liv. Vem ska man rädda först, världen eller sig själv?

Den hämningslösa feministen Zelda har efter konstskoleflum och backpackande i Asien kommit tillbaka till Stockholm. Beväpnad med en skyhög CSN-skuld och brinnande iver att lyckas kastar hon sig in i mediebranschens käftar. Men raketkarriären uteblir och Zelda drunknar istället i oavlönat slavgöra, mindervärdeskomplex och den nya kärleken Cesar, en kvasi-intellektuell skådespelare med rostig kvinnosyn. Den stridbara hjältinnan som skulle krossa patriarkatet tynar bort och ersätts av en darrande duktig flicka. Till slut ställs hon inför den oundvikliga frågan: är det viktigare att vara lyckad än lycklig? Lina Neidestam har med Zelda skapat en ovanlig strippserie som självsäkert pendlar mellan vulgär burlesk och bitande satir. Men hon tecknar också ett porträtt av en ung kvinna som slits mellan ideologi och praktik, och hon gör det med förnyad skärpa i både språk och teckningsstil.

Zelda har plötsligt fått allting hon kämpat för och ändå är det något som skaver. Den ”öppna” relationen med Cesar är för trång, Stockholm ger henne klasskomplex, det hett efterlängtade mediajobbet framkallar mest skamkänslor och hur mycket hon än läxar upp sin omgivning så lyckas hon fortfarande själv inte leva som hon lär. I den fjärde boken om Zelda når Lina Neidestam helt nya höjder. Zelda är något så ovanligt som en klassisk strippserie med feministiskt budskap och en hjältinna som tar sig rätten att vara både stark och svag. Det gör henne mänsklig och framförallt väldigt rolig.