Mordutredaren Monika Pedersen vid Stockholmspolisen är sjukskriven efter en svår olycka i tjänsten. I sysslolösheten börjar hon läsa böcker och i en av dem, skriven av en gammal psykoterapeut, finner hon till sin bestörtning att en av hans patienter måste ha varit hennes mor. Och författaren påstår att patienten blev mördad ... Monika bestämmer sig för att försöka få klarhet i sin mors död. Det arbetet leder henne till en freudiansk psykoanalytiker, till en framgångsrik advokatbyrå, till en välgörenhetsorganisation och till den lilla staden Mekkele i Etiopien. Åsa Nilsonne beskriver med analytisk skärpa och sinne för dramatik Monikas jakt på sanningen. Samtidigt skildrar hon tre generationer kvinnor: Monika, hennes mor och mormodern, som var folkrättsjurist vid Nationernas Förbund och maktlös tvingades se på när Mussolini brutalt invaderade Etiopien 1935. Frågan om de starkas förakt för de svaga, om rätt och orätt har på olika sätt engagerat dem alla tre, och Monika kommer till sist fram till en försoning både med sin mor och sitt yrkesval.