Det här är berättelsen om Jenny och hennes uppväxt under 70- och 80-talet. Med burkköttfärssås, Kamratposten och kyrkans barntimmar. Med en mamma som alltid behöver tröstas, och en pappa som lämnar rummet så fort det blir jobbigt. Vad händer när ett barns alla känslor försvinner i ett vakuum? När enda vägen till föräldrarnas hjärtan går genom att hålla sig ur vägen? Och vad händer när det barnet växer upp och får egna barn det vill älska och trösta? Deras ryggar luktade så gott är en föräldrauppgörelse, en kritik mot heliga blodsband och en kärleksförklaring till det barn som faktiskt har all rätt i världen att gråta en skvätt.