Adrian har alltid varit utanför, längst ner i hierarkin. Som tur är har han i alla fall sin bästa kompis Emma vid sin sida. Men precis innan de ska börja nian bestämmer sig Emma för att de inte ska umgås mer. Hon vill ha en förändring, och det verkar innebära att Adrian måste bort, eftersom töntighet smittar. Och plötsligt är Adrian ensammast i världen. Samtidigt dör Adrians mormor och när höstlovet närmar sig bestämmer Adrian sig för att åka och hälsa på sin morfar i Luleå. Mest för att slippa ett ensamt lov i Örnsköldsvik och mammas frågor om varför Emma aldrig hälsar på längre. I Luleå träffar Adrian Vega, som är hans raka motsats. Hon är social, rolig och spontan. Det sprakar mellan dem, förälskelsen är omedelbar. Men det finns ett problem—Vega tror att Adrian är som hon. Vad kommer hända när hon får veta att Adrian egentligen är ... ingenting?