Berättelsen handlar om människors sökande efter mening i tillvaron. Tonvikten i berättelsen ligger lika mycket på landskapet i den bohuslänska kusten som på personerna som befolkar den. Det är en tät och sammanflätad historia om relationer, kärlekslängtan och konstnärliga ambitioner där det pågår en ständig diskussion på flera plan om meningen med konsten och livet. Och hur tidsandan kan påverka hur vi tänker kring konst och verklighet. Helen Larsson öppnar sin gamla dagbok från september 1990 och återvänder till tiden då hon var en ung flicka på väg ut i världen. När hon precis har antagits till en konstskola som ligger i ett bländande vackert och gåtfullt landskap. Helen är romantisk, giftaslysten och ganska världsfrånvänd och ska nu skaffa sig ett liv, vid en tid då hela världen verkade möblera om och Europas plastavfall flöt in i drivor på strandängarna runt den bohuslänska kusten.

Jordens medelpunkt handlar om en resa till Island tidigt en sommar. Axel är sexton år och har inte haft någon större lust att följa med. De övriga är Axels mamma Marie och hennes nya man Toralf. Axel och Toralf förstår inte varandra och har svårt att komma överens. Hela idén med resan är Toralfs, som är närmast besatt av Island och av allt som handlar om forntid och vikingar. Marie delar inte hans intresse, men hon är förälskad i honom. De besöker turistplatser som Toralf valt ut. Marie är en orolig mamma som tror att Axel ska råka illa ut hela tiden, hon tycker den isländska naturen är farlig med den ständigt närvarande aktiviteten under jord, vulkanerna, gejsrarna och sprickorna. Toralf vill inte följa de vanliga turiststråken utan hittar en egen resväg till ett särskilt naturskönt område, som han fått tips om av en pratglad amerikan han träffat på krogen. Okunskap och iver leder hela den lilla gruppen på avvägar och relationerna mellan dem ställs på högkant. I Anneli Furmarks berättelser blir naturen ofta en medspelare i det känslomässiga dramat. Jordens medelpunkt är del två i en trilogi som handlar om människor i Skandinavien, och deras förhållande till varandra och till landskapet. Den första delen heter Fiskarna i havet (2010) och rönte mycket stor uppmärksamhet.

Political tensions flare as an adulterous romance blossoms in the heart of a barren, Swedish winter. The scene is late seventies Sweden: the four-decade-long reign of the once indestructible socio-democratic party has come to an end. Parties on the far left begin to mobilize, hoping to overcome the prevailing capitalist model on a national scale, but also in the streets, factories, and small towns to the North. This is where we meet Siv: a married mother of three employed by the youth sector of her local socio-democratic chapter. Without warning, Siv falls in love with a young Maoist, Ulrik, who recently arrived from the south of Sweden to militarize―and gain control―of the steelworkers union. Anneli Furmark’s Red Winter weaves together the story of Siv, Ukrik, and the concentric circles of tension that slowly build around them, threatening to disintegrate her family’s foundation. Her three children look on, noticing a shift in their mother without fully understanding it. Siv and Ulrik drift through the season, musing on their actions, their politics, their love, and its inevitable consequences―while Furmark’s delicate hues of blue and orange heighten the cinematic qualities of northern Sweden’s isolated landscape. Red Winter is a tale of a love that haunts in the darkness of winter.