Veturinn 1860 missa systurnar Anna og Rise móður sína og standa eftir munaðarlausar. Þær bjuggu með móður sinni á fjallabýlinu Knatten og þurfa nú skyndilega að sjá um sig sjálfar þennan kalda vetur á fjallinu. Systurnar eru staðráðnar í að sigrast á öllum erfiðleikum og á meðan þær geta stólað hvor á aðra eru þær fullvissar um að þær komist í gegnum hvað sem er. Hér er komin fyrsta bók í seríunni Fjallalíf eftir Laila Brendan.

Lífið á Efri-Torgilstad er ekki eins gott og systurnar höfðu séð fyrir sér. Á meðan fólkið á bænum syrgir fráfall sonarins reynir Anna að sætta sig við missi þess eina sem hafði verið góður við hana og Rise. Rise hefur vakið sérstaka athygli Torgils, en aðrir gruna hana um græsku. Ragna er ekki blind á breytta hegðun Torgils, en hvað er eiginmaðurinn að bralla? Hér er komin önnur bók í seríunni Fjallalíf eftir Laila Brendan, í dásamlegum lestri Láru Sveinsdóttur.

Undarleg hegðun Rögnu á Efri-Torgilstad veldur íbúum býlisins áhyggjum. Hvers vegna dansar hún í garðinum fyrir framan alla, greinilega drukkin? Er eiginmaður hennar Torgil með eitthvað óhreint í pokahorninu? Hann virðist hafa áhyggjur af eiginkonu sinni, en þegar hann neyðir Rise til að hitta sig einan í skóginum fer hún að efast um heilindi hans. Viljar er ekki sá eini sem sýnir Önnu áhuga en Sommerville lávarður eyðir sumrinu á bænum og heillast líka af eldri systurinni. Hér er komin þriðja bók í seríunni Fjallalíf eftir Laila Brendan, í dásamlegum lestri Láru Sveinsdóttur.

Ragna hefur yfirgefið Efri-Torgilstad og Torgil ákveður að Rise verði ein á fjallinu yfir veturinn. Rise hlakkar til að komast burt frá bænum og Torgil, en hún óttast aðskilnaðinn við Önnu. Viljar er lærlingur hjá glermeistara í Lillehammer og kynnist þar lögfræðingnum Valle Dale sem þarfnast aðstoðar Viljars. Viljar heldur því til höfuðborgarinnar þar sem hann fær einnig tækifæri til að heimsækja Rögnu á geðsjúkrahúsinu. Anna saknar Rise og Viljars og veit ekki af þeirri hættu sem steðjar að henni. Hér er komin fjórða bók í seríunni Fjallalíf eftir Laila Brendan.

Rise saknar Önnu systur sinnar en þó unir hún sér mætavel alein í fjallaselinu með villta náttúruna allt um kring, trygga hundinn Rask sér til félagsskapar og auðvitað kýrnar í fjósinu. En ekki líður á löngu þar til kemur á daginn að Rise er ekki alveg einsömul á fjöllum. Torgil hefur ráðgert að Viljar skuli kvænast Jóhönnu á Miðju í samskoti með föður hans. En þar sem ást Viljars til hinnar ungu Önnu frá Knatten stendur í vegi fyrir ráðahagnum þarf að senda hana langt, langt í burtu þar sem ný og ókunnug veröld opinberast henni. Söknuðurinn eftir systurina Rise er þó næstum of mikill fyrir Önnu að bera. Hér er komin fimmta bókin í seríunni Fjallalíf eftir Lailu Brenden í listilegri þýðingu Birnu Lárusdóttur.

I England tar paret Sommerville väl hand om Anna, men hon har börjat förstå att inte alla är lika förtjusta i gruvägaren... \- Så fröken är ute och promenerar? Ensam? Anna vänder sig förskräckt om. Hon drog efter andan då hon stirrade rakt på frun från igår. Millie. Hon som hade startat grälet efter processionen. Ville hon skapa mer osämja? Månaderna på fjället vid Gjende har inte varit som Rise hade tänkt sig. Men då hon äntligen tror att hon är trygg, kommer det ännu en objuden gäst till sätern.

Huvudbyggnaden på Övre står övertänd, och barnen på gården håller på att bli fångade av lågorna... \- Hoppa, Jo! Morten ropade sig hes, men till ingen nytta. Pojkvaskern stod stel som en pinne och stirrade ut genom fönstöppningen medan lågorna flammade upp precis bakom honom. Snart skulle han bli slukad av de djävulska eldtungorna. Samtidigt börjar nätet snöras åt runt Torgil, och Rise kommer ner från sätern för att vittna mot storbonden.

Anna besöker den stora katedralen i Durham när hon blir överraskad av en munk som inte har vänliga avsikter... Anna vände sig hastigt om och såg på munken, men han hade munkhuvan dragen så långt fram i ansiktet att hon inte såg honom klart. Varför talade han om lord Sommerville? undrade hon. Och plötsligt mindes hon vad Alice hade sagt. Munken är ingen munk. Passa dig för munken! Rise kommer tillbaka till Torgilstad Övre tillsammans med Ragna, och även om hon fortfarande är osäker, tycker hon att husfrun har blivit mildare i blicken. Men så föreslår Ragna att Rise ska flytta in i Övre huset...

Anna är själaglad över att vara tillbaka hos Rise, men hur ska hon förhålla sig till Viljar - och Malcom? Länge efter att Malcom hade stängt lagårdsdörren bakom sig, låg Anna och kände värmen från hans händer. Hon tyckte bra om skotten, och han hade norska anor. Då skulle han säkert trivas i Norge. Men han kom från en rik familj, han också, precis som Viljar... Rise trivdes bättre på Övre än tidigare. Om bara inte Torgil hade varit på fri fot...

De föräldralösa systrarna Anna och Rise har vuxit upp i fjällvärlden och är övertygade om att de kan klara allt - så länge de har varandra. Anna och Rise är fångade i en fälla på logen tillsammans med Viljar. Tattarna är i färd med att bryta upp dörren, och bakom sig har de den öppna likkistan... Rise fälmtade och solg handen för munnen när hon förstod att de hade fiender på var sida. För hon kände genast igen mannen i kistan. Även om skägget var stort och håret långt, fick hon en skymt av ögonen. Det var Torgil! Anna har fler saker än Torgil att bekymra sig över. Hon ska stå inför prästen den här hösten, och så måste hon göra ett val som hon har skjutit upp länge. Ett val som kommer ha betydelse för resten av hennes liv, och inte minst: ett val som också kommer att prägla lillasysterns framtid.

Anna får fort märka hur svårt det kan vara att välja make utanför sitt stånd, när det blir känt att hon har gett Malcom sitt ja. \- Jaså, engelsmannen har köpt sig kärring. Rösten var låg och kom från en som flåsade sig upp vid sidan av Anna. Anna svalde och saxade extra stort medan hon försökte sätta upp farten. Hon kände igen rösten meddetsamma. \- Du får inte tro att du blir fin fru bara för att du gifter dig med en utlänning. Rise stöttar systern nu när valet är gjort, men hon är lite bekymrad över något hon ser i kaffesumpen - ett paket med ett stort moln över sig. Hon har en känsla av att det kommer att föra med sig oro och sorg...

Det blir ett stort uppröjningsjobb på Gjel efter förödelsen, och Anna är rädd att de inte ska bli färdiga i tid till bröllopet. Hon slöt ögonen och andades in djupt medan hon lät tårarna strömma. Allt hade gått så fort. Förödelsen, hoten, mordförsöket... Kunde de vänta sig mer? Hade Malcom farit ofint fram när han köpte Gjel? undrade hon. Rise har länge undrat hur Skuggan klarar att försvinna i tomma luften. Han är väl av kött och blod som alla andra - eller?

Rise har glömt Alices varning om att passa sig för Ben, och nu är det för sent. Skräckslagen höll hon hårt i kuvertet med Annas namn medan hon stirrade mot Ben. Lord Sommervilles personlige betjänt log mot henne, men det var inget vänligt leende. \- Jag gick fel, stammade Rise. - Jag skulle hämta lordens cigarrer. \- Det är inte särskilt likt cigarrer det du har där. Ben nickade mot kuvertet. - Hittade du något intressant? I Lillehammer försöker Viljar finna lycka och ro i livet. Men vad ska han göra med Ebba och stölderna? Och hur ska han kunna betala boten som prästen har ålagt honom, utan att bli ruinerad?

Anna önskar sig så innerligt barn, men allt oftare kommer Malcom med kommentarer som inte hjälper mycket. Anna såg ut som om hon hade fått ett slag i ansiktet, och Rise sände svågern en sträng blick. \- Det blir inget bättre av att ni tänker för mycket på det, sa hon bestämt. \- Och det dummaste ni gör, är att anklaga varandra. \- Jag vill bara att Anna ska ta det mer lugnt, ursäktade Malcom sig... \- Ingen tar skada av vanligt gårdsarbete, mumlade Rise. Dessutom är ni väl två om saken. Dessutom börjar Anna bekymra sig lite för Malcoms dryckesvanor. Var det kanske det här de dolda antydningarna från hans familj rörde sig om?

Prästen vägrar låta Viljar vara i fred, och en mörk kväll kommer han för att hämta barnen. Viljar satt med bankande hjärta när han körde neråt. De främmande körljusen närmade sig söderifrån, och snart skulle följet dyka upp runt den sista kröken innan gårdsvägen. Tack och lov för mörkret, tänkte han och skyndade på hästen. Och i samma ögonblick som han körde ut på postvägen och svängde norrut, kom ljusen från en hästskjuts till synes bakom honom... På Torgilstad sliter Rise med att vänja sig vid tanken på att hon ska styra gården. Hur ska hon klara det, och vad ska ske med Ragna - och med förbannelsen?

Rise blir fullständigt överrumplad av känslorna Edvin väcker i henne. Hon har aldrig mött någon som han. Edvin tog Rises hand för att tacka för kaffet, men innan han visste ordet av, hade han dragit henne intill sig och slagit armarna om henne. \- Jag vill gärna träffa dig igen... \- Se där, ja! Lättsinniga flicka! Plötsligt gick dörren upp med ett brak, och tillsammans med iskall luft svepte Ragna in i Övre huset. Det är inte lätt för Rise att hantera allt runt övertagandet av gården och ryktena som efter hand uppstår. Ragna har i alla fall inga planer på att underlätta saker för henne...

Det är en fruktansvärd syn som möter lagårdspigan på Gjel när hon trotsar stormen för att ta hand om mjölkningen som vanligt. Det var tämligen dunkelt i rummet, och Tora tände en lampa innan hon gick mot eldstaden för att tända upp. En tjock, vit fårfäll låg precis intill hörnet på eldstaden, och när hon kom dit bort, flämtade hon och slog handen för munnen. Ett svall av mörkt fuktigt hår stack ut under fällen... Storm och Vårin kommer snabbt över det som har skett, men Malcom syns inte till någonstans...

Ragna och urmakaren vägrar ge upp kampen om Torgilstad Övre. Rise tänker inte låta dem slippa undan med orent spel, men det är svårt att ställa dem mot väggen. Rise kände att allt rasade samman omkring henne. Tönnes vittnesmål blev avvisat med en axelryckning, och hon var rädd för att dra fram det slutliga beviset ifall de tre skulle förstöra det och säga att det aldrig hade existerat. Hon kanske skulle kalla in Morten och Sigbjörn så de kunde vara vittnen? Och så fick allt bli upp till länsman. Det är bra att hon har resan över fjället till Edvin att se fram emot. Snart ska hon äntligen få lite ledigt ...

Anna njuter av dagarna i Lillehammer tillsammans med Viljar och barnen. Det är nästan otroligt att de snart ska få vara tillsammans som en riktig familj. \- Betyder det att du kommer hit? Viljar höll igen hästen nerför backarna och vände sig hoppfullt mot Anna. - Vi bör bli överens om våra planer innan du far. \- Har jag något val? Anna log retsamt. - Här i Lillehammer är jag visst mycket närmare den Knatten jag har i mitt hjärta, än när jag är på Gjel, och så är det här du är. Det sista betyder mest. Medan Anna är på resa, håller de dop för lilla Liv på Torgilstad Övre. Rise fruktar att det inte är länge till prästen tar ungen ifrån henne, och sätter all sin lit till att Edvin ska säga ja till att ta henne med sig.

Det närmar sig bröllop på Torgilstad, men när det lyses för Edvin och Rise i kyrkan, reser plötsligt en främmande karl sig på raden längst bak. \- Jag har god orsak att tro att Rise Torolfsdatters släktskapsförhållande är sådant att hon inte kan ingå äktenskap förrän vissa saker är klarlagda. Å familjen Torgilstads vägnar kräver jag att bröllopet måste avlysas, i bästa fall skjutas upp. Rise kan inte tro att det fortfarande ska vara krångel runt ägarskapet av gården. Vad är det Hallvard har hållit dolt för henne? Det är ändå bra att hon har besöket från England att trösta sig med

Jo är stolt som en tupp efter att ha fällt två rentjurar, medan Rise är betänksam. Vem var mannen som sköt på dem? Och är han fortfarande i närheten? Edvin stannade och höll andan. Han hade hört en rörelse, och det var inte ett djur. Det var fotsteg som avlägsnade sig. \- Vi är visst inte helt ensamma i fjället, viskade han. \- Någon har hållit ett öga på oss. \- Det måste vara densamma som sköt efter oss tidigare idag, svarade Rise och ryste. Efter allt som har skett den senaste tiden, ser Edvin och Rise fram emot besöket på Ley. De gläder sig åt resan och nya intryck i England - men saker och ting blir aldrig riktigt som man tänker sig...

Rise och Edvin är lättade över att fru Edel kom till rätta efter bortförandet, och de får god tid till att roa sig med både rävjakt och konserter den sista tiden de är i England. Och med varandra. \- Tack för några fina dagar, viskade Edvin. - Tack för allt du har visat mig, och tack för att du är Rise. Jag älskar dig bara högre och högre. I Lillehammer njuter Anna av julförberedelserna tillsammans med Viljar och barnen, men hon blir orolig allteftersom tiden går och systern inte kommer tillbaka från resan. - Rise som var så angelägen om att hinna hem till jul ...

Äntligen kan Rise slå armarna runt systern och släppa loss känslorna. Hon är hemma i Norge, och alla är trygga och glada. \- Rise! Är det du? Å, Rise och Edvin! Anna störtade ner till släden, och systrarna kastade sig om halsen på varandra medan Edvin och kusken fortfarande var i släden. Anna och Rise omfamnade varandra så innerligt att de såg ut som ett i ljuset från körlyktorna. Men på Torgilstad är det oroliga tider. Samma natt som Jo försvinner ut i mörkret, packar Tulla sina saker och lämnar gården. Hon orkar inte med tanken på att vara en börda för Rise, men hur långt måste hon bege sig för att komma undan sitt dåliga rykte?

När Anna kommer tillbaka från besöket på prästgården, möts hon av en uppslitande syn. Hon har haft objudna gäster medan hon var borta. \- Åh, det blå fönsterglaset med tranorna är krossat! Anna hoppade ner från vagnen och sprang bort till hallfönstret. Där konstverket hade varit, var det bara ett gapande hål och en tom fönsterram kvar. Viljar är i färd med att avsluta resan, och vet ingenting om det som har skett hemma på Nyheim. Han har träffat på en ilsken företagsledare på sitt sista stopp, och försöker hjälpa en trevlig glasarbetare...

Det är vackert väder i fjället under olsmässfesten, och Rise njuter av kvällen och inte minst den goda nyheten Edvin har kommit med. Men om natten blåser det upp, och dagen efter blir båtfärden över Gjende ansträngande. \- Vi går under! ropade Alf när han såg hur lågt båten låg i vattnet. Plötsligt var allt hans högmod som bortblåst. - Få rätat upp båten, då! Edvin orkade inte svara. Han bet ihop tänderna och var ett ögonblick rädd för att årorna skulle brytas tvärs av. Båten låg fortfarande med bredsidan mot vågorna. Den enda trösten för honom som kunde simma, var att de inte fördes längre bort från land. I Lillehammer trivs Tulla med arbetet, och äntligen ser det ut som att hon ska få hyrt ett bra husrum åt sig och lille Erik. Men så dyker folk från dalen upp på hotellet...

Även om det efter hand blir tydligare att tattarna inte har gett upp kravet på Övre, tänker Rise inte ge upp kampen. Men hoten skapar en otrygg stämning på gården. \- Tattarfolket är bra på att gömma sig och att osedda smyga sig på folk. Men vad vill de? undrade Torodd. \- Ha gården. Rise suckade och förklarade kort vad som låg bakom kraven. Sigbjörn och Morten såg på varandra och skakade på huvudet. Nu när det äntligen var frid och goda dagar på Övre, skulle det alltså dyka upp nya problem. Som tur är har Rise och Edvin ett bröllop i Skjolden att glädja sig åt, och Torodd får hjälp av Tulla för att komma över sorgen efter Lisa. Men det är fler än Torodd som visar intresse för Tulla...

Viljar får en fin stund på Garmo, tillsammans med modern, men han oroar sig för hur Lill-Borghilds uppväxt kommer att bli ensam på gården tillsammans med fadern. Viljar reste sig och stod rakryggad framför brodern. - Du är inte lämpad till att ta hand om ett barn, och det har jag vittnen på. Vi var flera som såg och hörde dig idag. \- Du har ingen rätt till att ta jäntungen ifrån mig! Even for upp och knöt näven, men Viljar var längre och smidigare, så det stannade med den tysta hotelsen. \- Inte jag, nej, men det finns präst och fattigvårdskommission som ska sörja för att ungar får det de behöver. Tulla känner en strimma hopp om att äntligen få dottern tillbaka då domaren från Lillehammer dyker upp på Övre och erbjuder sin hjälp. Om hon gifter sig med honom, kan han nog övertala myndigheterna till att ge dem vårdnaden om Lill-Borghild. Men är det honom hon vill ha?

Rise har planerat för att kunna fira med barnen från Olderbua så gott och tryggt som det går. De som har mist sin mor förtjänar all glädje de kan få. Men Even från Garmo vill något annat, och julkvällen 1868 blir dramatisk på Torgilstad Övre. Barnen grät, och kvinnorna skrek medan krutröken fyllde storstugan. En kylig klang av metall skälvde mellan väggarna, och ett kort ögonblick rådde osäkerhet och förvirring bland alla. Men plötsligt vaknade karlarna, och de stormade fram mot dörren där Even hade slängt ifrån sig geväret. Tulla klarar sig med bara förskräckelsen, och äntligen är allt klart för avresan till Christiania där Hogne väntar. Men innan dess är det en som vill ta farväl...

Det var jobbiga tider på Övre innan det var dags för flytten till sätern, men väl uppe på fjället är det ljust och milt. Själva säterstugorna är i bättre skick än de brukar vara efter en lång vinter. Rise stannar inte så länge uppe på sätern. Hon och Edvin reser till England för att fira Alices bröllop, och Rise är så glad för att väninnan äntligen ska få uppleva lycka och goda dagar. Men det finns någon som har helt andra planer.

Festen fortsätter under kvällen vid Visa, och de fängslande tonerna från fiolspelet får både den ena och den andra att vara med i dansen. Rise gläder sig över att Barnhuset går bra, och hon ser fram emot tillökning i familjen på gården. Men oväsendet i Övre huset har börjat igen, och nu tänker hon finna en lösning på problemen, en gång för alla.

Rise och barnen träffar på en pojke som från första stund skapar bråk. Men Rise tänker inte låta en bortskämd åttaåring förstöra deras vistelse i Trondhjem. I Böverdalen är det dags för säterliv, och Hallvard drar till fjälls där han kan kasta masken. Han tycker han märker en förbättring efter att ha använt den hemgjorda salvan ett tag, och det visar sig att det är fler som är intresserade av det hemliga receptet.

Rise vill inte göra något som kan skapa svårigheter för familjen, men hon måste verkligen kämpa hårt för att stå emot känslorna som prästen från Nidaros väcker i henne. Viljar har en sista uppgörelse med minnet av fadern och ber en kamrat att följa med till jaktstugan som han ärvt. Men de har knappt kommit fram förrän de får oväntat besök på fjället.

Ett par månader innan Jo träffar Torgil på fjället, tar Rise och Edvin barnen med sig på cirkus i Frankrike. Där möter de en norsk familj som har något att dölja. För Jo blir turen ner till dalen en regelrätt jakt. Men den här gången är det inte varg han jagar.

Bockhornsljudet ekar illavarslande över bygden, och Rise skickar iväg karlarna för att komma Torodd till undsättning. Hon vet inte vad som sker på Gjel, men förstår att det brådskar. Torodd fruktar för sonens liv, och karlarna letar förgäves efter pojken. Men Rise har vänner både i bygden och på fjället.

Rise har svårt för att inse att Edvin är borta. Mannen som gjorde henne komplett, barnens far. Hur skulle hon kunna fortsätta utan honom? Som tur är så är det många som vill hjälpa henne under den svåra tiden, och vissa mer än andra. För Rises skull hoppades Torodd att prästen klarade att hålla sig till sitt kall, så att hans känslor inte var så uppenbara den dagen det var begravning. Det skulle inte förvåna honom om Adrian Hansen efter en tid skulle fria till frun på Övre. Torodd kände sig underligt nedstämd vid tanken på att Rise och Adrian kunde bli ett par. Han unnade sin väninna allt det bästa i världen, men Adrian, prästen från Nidaros, var han den rätte?

Stormen rasar på fjället, och Rise och Adrian måste kämpa hårt för att rädda både sig själva och hästen. I Lillehammer blir Anna uppsökt av Karoline Enger. Mannen är på väg att förslösa hela förmögenheten, menar hon, men Anna känner att det är svårt att lita på väninnan efter allt som har skett.

Adrian blir orolig när han råkar höra ett samtal mellan Rise och Anna. Rise försöker lugna honom, men hon måste vara ärlig om sina tankar, och sanningen är att hon inte är säker på om de kommer att få ett lyckligt äktenskap. Men när det kommer i dagen att granngården har tagit ut timmer på Torgilstad Övres mark, får Rise andra saker att tänka på. Ska verkligen den gamla fiendskapen blossa upp?

Även om Rise och Edvin får en obehaglig överraskning under själva vigseln, kan de ändå njuta av firandet och av att de äntligen har varandra. I Skjolden får Sivert och Ulrik veta att ringen som stals från Rise redan är såld vidare, och de ser den som förlorad. Nu kämpar de hårt för att inte andelarna i Issellskapet också ska försvinna, men de har motståndare som inte drar sig för att använda hårda tag för att få sin vilja igenom.

Med tiden blir det uppenbart att några av tjänarna på Ley förser sig själv av godsets överskott. Rise och de andra är på sin vakt när lord Sommerville bjuder till bal i deras ära, men de vuxna får hjälp från oväntat håll.Svein Ulrik brydde sig inte om alla de frågande blickarna och att folk reste sig halvvägs upp från stolarna för att se. Han bara stirrade på mannen och pekade på hans ficka medan han utropade med hög röst. Du tog halsbandet från damen. Jag såg det. Du stoppade det i fickan!Några av tjänarna som har stulit, klarar sig undan, och Rise förbarmar sig över Susie, som insisterar på att hon är oskyldig. Men hur ska de kunna bevisa att hon talar sanning?

Det finns ingen väg ut, och sakta men säkert går det upp för Rise att hon svävar i livsfara. Bror tänker inte låta henne gå förrän hon undertecknar papperet som ger honom alla andelarna i Issellskapet. Men om hon skriver under, har han ju fått det han behöver - Kanske hon behöver lite hjälp med att fatta pennan? Det var knappt att Rise hörde vad Ola sa, och hon rös då han fortsatte:- Glödande törestickor eller brutna fingrar - Vi får se. Hur som helst så brinner nog det här huset bra.Rise slog handen för munnen. Självklart. Om Bror hade satt fyr på advokatens hem i Gaupne, drog han sig väl inte för att sätta fyr på en liten säterstuga. Och om hon inte lyckades komma ut i tid, skulle hon brinna inne.

De föräldralösa systrarna Anna och Rise hart vuxit upp i fjällvärlden och är övertygade om att de kan klara allt - så länge de har varandra. Det blir ett mycket mer dramatiskt bröllop för Jo och Åse än de hade önskat sig, men de unga tu bestämmer sig för att fortsätta festen trots det sorgliga som sker. I Lillehammer upplever de också dramatik, och Viljar är fast besluten om att få tag i lymlarna som gång på gång ödelägger för dem i glasmästarverkstaden. Viljar var bekymrad, för han var säker på att stenkastningen hade något med honom och familjen att göra. Självklart gick misstankarna i en bestämd riktning, men han hade inga bevis för att det var sonen till storbonden Dalgård som försökte hämnas...

Bendik, Jo, Hallvard och Torodd är uppe på fjället. Nu befinner de sig vid västra sidan av Bövertonvatn, och det är Jo som först inser att de är i livsfara. Han skriker ut en varning så att de ska hinna ta sig i säkerhet, men det är i senaste laget. Anna och Viljar tar en kvällspromenad inåt Veslådalen efter att de minsta kommit i säng. Det är inte ofta de får en ensam stund tillsammans. Men kvällen är stilla och vacker, och de har inte ögon för något annat än varandra. Hennes blick gnistrade av lidelse, och Viljar drog efter andan. Så eldig, så brinnande öm och intensiv hade han aldrig sett henne. Det var ju hon som förförde honom! \- Se på mig, Viljar. Se på mig

Liv och Fredrik Trond är goda vänner och tillbringar mycket tid tillsammans när de möts hemma på gården. Rise är glad för vänskapen, men samtidigt tänker hon att Liv hade mått bra av att resa bort. Rise är på fjället tillsammans med Anna, Viljar och Torodd då de upptäcker två örnar som svävar på luftströmmarna ovanför dem. De tre andra skämtar och skrattar, medan Rise är orolig. Ja, hon var glad för att se fåglarna, men det var också något varnande vid den här synen idag. De lite tungsinta vingslagen bar ett bud i sig, men hon visste inte vad det var. Hon visste bara att hon blev fylld av en tomhet, en inre oro. Detta är sista boken i serien Fjällrosor.